För fyra år sedan jobbade jag ännu på heltid för ett multinationellt IT-företag. I juni 2003 slutade jag för att börja teckna serier på deltid. Ganska exakt fyra år senare finns mitt andra seriealbum till salu i seriebutiker i Sverige.
Fan. Det är nog värt en sup.
Finlands folk! Avbryt omedelbart ert arbete och tagen eder ut i solen och drick öl. Sommaren är kort, snart är det dags att sjunga höstvisan...
Vi var redan på väg på pizza efter en lång promenad i solen, men jag bestämde mig i sista stund för att slänga ihop en sallad på vad som råkade finnas hemma i skafferiet. Detta blev resultatet:
1 burk tonfisk i vatten
1 burk vita bönor
1 bit vitkål
2 tomater, kärnhusen borttagna
1 bit gurka
1 liten gul lök
1 bit fetaost
1 näve pinjenötter, rostade i stekpanna
Dressing:
1 msk rödvinsvinäger
4 msk olivolja
1 tsk fransk senap
1 msk majonnäs
1 pressad vitlöksklyfta
1 tsk torkad dill
1 tsk torkad gräslök
1/2 tsk honung
1/2 tsk svartpeppar
salt
Jag lät bönorna och tonfisken rinna av, skar resten av ingredienserna i bitar och lade allt utom pinjenötterna i en skål. Ingredienserna till dressingen hittade jag på medan jag gjorde den, trots (eller tack vare) det blev den förvånansvärt lyckad. Dressingen kan kännas rätt så stark då man provsmakar den pga senapen och vinägern, runda av med mera honung eller socker i så fall.
När allting var klart, hällde jag dressingen i skålen och rörde om ordentligt. Till sist lade jag i de rostade pinjenötterna och vände om salladen några gånger. Klart! Den här salladen hamnar definitivt i receptbanken.
Am Monntag in Ljubljana hatte ich geniessen eine fat roastbeef steak in einer quite gemütlich Mexican restaurant. Der meat war medium minus, even raw in die mitte of the steak - eine grosse mistake! Because the nächstes tage bekommte ich in the mornung sehr bubblig i kistan, und on top of that ate ich sehr strong Indian chili chicken für lunch. Even grosser mistake! In the abend bekommte ich mehr und mehr bubblig i kistan und had to go crappen in die Lustighaus several times. Die kombination of evil slovenian meat bakterien und badass Indian spices war einer evil crap cocktail. Spektakuläre diarrhea fireworks und schmerzen im ändtarm! Big bada boom! Nicht zu rekommendieren, so eine severe warnung: never essen chili after du hast suspicious food in foreign Länder eaten.
Således har vi återvänt från Slovenien. Bra väder, Ljublana är en vacker stad (dvs den gamla stadskärnan, de socialistiska betongskraporna är just så hemska man kan föreställa sig), maten god (förutsatt att man väljer restaurangerna rätt) och billig, pizzorna delikata, ölen god och billig, naturen fantastisk (berg, massor med skog, dalar, sjöar...), människorna mestadels trevliga och engelsktalande.
Det lokala vinet visade sig gott, så vi tog med oss hem en flaska Merlot anno 1998 (yup, if anyone orders Merlot, I'm leaving. I am NOT drinking any fucking Merlot!). En flaska drack vi redan på plats och ställe, otrolig doft. Hoppas det smakar lika bra hemma i Finland.
Några bilder:
På måndag eftermiddag flyger vi till Ljubljana för en vecka. People, behave!
...sade USA's tidigare ambassadör i Finland, Bonnie McElveen-Hunter. Antagligen har hon rätt, men denna soliga vårdag när jag tar hennes ord till mitt hjärta och begrundar dem medan jag sitter inomhus och njuter av grejer så som SET @previous_month_days = DAY(DATEADD(DAY,-1,DATEADD(MONTH,1,DATEADD(DAY,1-DAY(@d2),@d2)))), känns det mest som om hon fittas.
Hemmamammor utan smink och håriga feta pappor som antingen är svetsare eller grundskolelärare plaskar omkring i en bassäng tillsammans med sina bebisar och sjunger dinosauriesången. Det har varit mycket bra för Edvin att vara på babysim, men det är litet för ångestfyllt socialdemokratiskt och jämlikt för mig. Dom där satans sångerna sjunger jag åtminstone inte.
Igår i Brunnsparken. Jag själv nykter, skuffande barnvagn (!). Kompis #1 kommer emot med sin mamma (!!). Klockan två ringer jag kompis #3 och frågar var dom sitter på picnic. Han svarar med ett skitnödigt finlandssvenskt "Hejjj!" (!!!) och meddelar att dom gått hem, dom ska få gäster.
För några år sedan hade jag själv haft en enorm bakis, kompis #1 kommit emot sörplande ur en flaska champagne och kompis #3 svarat i telefonen "ÖRRRRRRRH THAAA!".
O tempora, o mores...
