Ensamma funderingar

God jul

Utgivningsfest!

Välkommen på utgivningsfest för mitt seriealbum Insekt-polisen!

När: torsdagen den 3.12.2009 kl 18:00 - ca 23
Plats: mbar, Mannerheimvägen 22-24, Helsingfors

Titta in under kvällen, säg hej, drick en öl och köp ett album för 19,90€! Ta med en vän eller två, tillställningen är öppen för alla.

Meddela mig gärna i förväg på Facebook eller på info(at)pandapropaganda.com ifall du a) kommer b) tänker köpa ett album på festen, så har jag litet koll på hur många album jag ska ta med mig.

See you there!

Det är fullbordat!

Insekt-polisen har kommit från tryckeriet! Nu ska jag få iväg den till bokhandlar und so weiter, men det ska också bli releasefest så snart som möjligt. Meddelar om det här och i Facebook.

Heterosexuell upplysning

Klicka för större bild. Det är aldrig (eller alltid, hur man vill ta det) fel med litet gayhumor.

Nederbörd del XXVI

Insekt-polisen är snart här!

Mitt tredje seriealbum Insekt-polisen är nu i tryck. Samtidigt är det mitt första hellånga serieäventyr, mina tidigare album Feta blås och Bråkstakarpersoner är samlingar av kortare serier.

Nu har jag en fråga till just dig: hur ska jag nå ut till den breda allmänheten så att dom vet att albumet finns och blir intresserade av att köpa det? Som vanligt kontaktar jag tidningar, teve, radio och tänker använda mig av Facebook, bloggare osv, men vad annat kunde jag hitta på? André Wickström tatuerar in Insekt-polisens bild i sin panna?

Glädjen av maltitol

Barbarer

Oktober

New York

Mode

Ljudkvalitet

Historical moments

På stan

Svininfluensa

Kultuttfonden

Som två bär

Gafsan, sagofigur av Tove Jansson.

Helena Andersson, den finlandssvenska quinnans fondsponsorerade framtid.

Utdelning

Elvis

Annat man hittar när man städar: för ett par år sedan fick jag en briljant idé om en serie som handlar om döda kändisar. Jag ritade några sidor med Elvis i huvudrollen och skrev manus för några med bl.a. Pol Pot och Hitler. Sen glömde jag bort dom. Jag borde göra nånting åt saken...

Ur Feta blås skräpkorg

Jag gick igenom gamla häften då vi flyttade och hittade följande serier som jag tänkt för mitt första album Feta blås, men lämnade bort eftersom jag tyckte att de var för dåliga. Internet är däremot ett bra ställe där man kan publicera gammalt skit.

Jag är mållös

Udden av spjutspetsen

Glädjerus

Det är fullbordat

Jag avslutade just den sista rutan av Insekt-polisen. Tretton kapitel och nittioen sidor. Utöver dessa tillkommer ännu diverse mellansidor, men huvudsaken är att huvudserien är klar och redo att skickas till förlag. Jag firar med en kopp ekologiskt kolombianskt kaffe, anspråklös som jag är.

Söndagens farbror

Insekt-polisen slutspurtar

Imorse blev jag äntligen klar med kapitel tolv av Insekt-polisen. Kvar har jag bara epilogen på tre sidor.


En ruta ur kapitel nio, som antagligen teckningsmässigt blev det bästa. Klicka för större bild. Enkla linjer och streck som ibland leder till ett nästan expressionistiskt uttryck. Svårt att se vad bilden föreställer? Fuck you isåfall! Läs Kjell Westö*) om du bara klarar av lättsmält kiosklitteratur.


Tre rutor ur kapitel tolv, klicka för större bild. Ingen seriös serieroman är komplett utan en kvinnlig ninja.

*) Humor. Förlåt, Kjell.

Teveinspelning

Igår deltog jag i inspelningen av ett avsnitt av André Wickströms nya tv-program Lilla onsdag. Jag vet inte vad som hände, men när inspelningen var slut gick jag ut och insåg att jag förolämpat Kulturfonden, Åland, Åbo, mina fans och svurit ungefär tvåhundra gånger. Jag tror att dom drogade mig med tv-sminket.

Veckans farbror

Analogier

Klicka.

Tankesmideri på Magma

Jag insåg att Pertti Jarla redan utnyttjat den här idén i Fingerpori, men det var med Fantomen.

Folkets välmående

Brev från ovan

Jag hittade den här annonsen i brevlådan idag. För att citera Carole Anne i Poltergeist: "They're heeere!".
Jag noterar också att det bara är två instanser som trotsat vår dörrskylt med texten "Ingen reklam, tack!". En bostadsförmedlare och nu även någon god kristen.

Jesus var finlandssvensk

Pappret är slut, kom och torka

En ruta ur serien Ernst och Jesus, som publiceras i nästa nummer av Papper. Jag hade två serier om Ernst och Jesus i mitt första seriealbum Feta blås, dom var mycket uppskattade.

Det blir samtidigt mitt sista bidrag till Papper. Det beror på att jag inte hann få Insekt-polisen klar innan jag började jobba på heltid i december, så den ska tecknas på kvällar och veckoslut. Det är tungt, och övriga teckningsuppdrag tär på den här knappa tiden. I och med att Papper efter nästa nummer övergår i Peppar-konceptet, med en ny webbsajt och närmare femton (!) anställda är det också ett lämpligt ögonblick att sluta. Pappers arvode på 50€ per frilansbidrag har inte det heller precis uppmuntrat, det är ju ett skämt och inte en ersättning. Jag tecknade för Papper för att jag kände chefred Peppe. För en obekant chef hade jag inte jobbat gratis, vilket det ju i praktiken gick ut på.

Frilansbidragens storlek tolkar jag som att finansiären aldrig tog tidningen på allvar. Om man vill ha kvalitet, läsare och annonsörer behöver man förutom en redaktion kända och jävligt duktiga frilansare. Sådana jobbar inte gratis. Pappers koncept som urban gratistidning stöddes inte heller av en motsvarande annonsförsäljningsstrategi. En gratistidning är i främsta hand en affärsverksamhet som ska göra vinst genom annonser, tidningens innehåll och distribution är verktyg för annonsförsäljningen. Papper har kritiserats för avsaknaden av djup av ekonomiblinda journalister, vars lön varit stödd av samfund och fonder sedan Jesus började gå i sandaler.

Det finns en vanföreställning att den kultur som produceras i Svenskfinland måste vara "djup", om det är yta och underhållning är det fel och bortkastade pengar. Men en livskraftig kultur består till största delen av underhållning och sånt som är lättsmält, bara en bråkdel behöver vara djup på ett sånt sätt att den tillfredsställer de där märkvärdiga finlandssvenska männen med underliga frisyrer och andedräkt som luktar tandsten. Den breda kulturen kulturen måste stå på egna ben, utan att leva på fondpengar. Annars blir den som ett hjärndött mumintroll, som konstgjort hålls vid liv i Kulturfondens hjärt- och lungmaskin.

Nu är ju problemet med Pappers finansiering städat under mattan i och med att konceptet förändras, enorma summor fondpengar pumpas in och tidningen och den nya webbsajten peppar.fi ska vara lönsam om fem år. Right.

De obegripliga mängder finlandssvenska fondpengar som finns tillgängliga gör kulturverksamheten i Svenskfinland till nånting virtuellt. Ingenting är på riktigt, misslyckas man så finns det alltid mera pengar. I och med att pengarna investeras via fonder finns det ingen finansiär som har ett personligt intresse av kulturinvesteringarnas resultat. Vi bor i Mumindalen, det är alltid sommar, pengarna växer på hög men mumintrollen blir allt färre. Det sista trollet släcker ljuset.

Full fart!