lördag 17 januari 2009

Pappret är slut, kom och torka


En ruta ur serien Ernst och Jesus, som publiceras i nästa nummer av Papper. Jag hade två serier om Ernst och Jesus i mitt första seriealbum Feta blås, dom var mycket uppskattade.

Det blir samtidigt mitt sista bidrag till Papper. Det beror på att jag inte hann få Insekt-polisen klar innan jag började jobba på heltid i december, så den ska tecknas på kvällar och veckoslut. Det är tungt, och övriga teckningsuppdrag tär på den här knappa tiden. I och med att Papper efter nästa nummer övergår i Peppar-konceptet, med en ny webbsajt och närmare femton (!) anställda är det också ett lämpligt ögonblick att sluta. Pappers arvode på 50€ per frilansbidrag har inte det heller precis uppmuntrat, det är ju ett skämt och inte en ersättning. Jag tecknade för Papper för att jag kände chefred Peppe. För en obekant chef hade jag inte jobbat gratis, vilket det ju i praktiken gick ut på.

Frilansbidragens storlek tolkar jag som att finansiären aldrig tog tidningen på allvar. Om man vill ha kvalitet, läsare och annonsörer behöver man förutom en redaktion kända och jävligt duktiga frilansare. Sådana jobbar inte gratis. Pappers koncept som urban gratistidning stöddes inte heller av en motsvarande annonsförsäljningsstrategi. En gratistidning är i främsta hand en affärsverksamhet som ska göra vinst genom annonser, tidningens innehåll och distribution är verktyg för annonsförsäljningen. Papper har kritiserats för avsaknaden av djup av ekonomiblinda journalister, vars lön varit stödd av samfund och fonder sedan Jesus började gå i sandaler.

Det finns en vanföreställning att den kultur som produceras i Svenskfinland måste vara "djup", om det är yta och underhållning är det fel och bortkastade pengar. Men en livskraftig kultur består till största delen av underhållning och sånt som är lättsmält, bara en bråkdel behöver vara djup på ett sånt sätt att den tillfredsställer de där märkvärdiga finlandssvenska männen med underliga frisyrer och andedräkt som luktar tandsten. Den breda kulturen kulturen måste stå på egna ben, utan att leva på fondpengar. Annars blir den som ett hjärndött mumintroll, som konstgjort hålls vid liv i Kulturfondens hjärt- och lungmaskin.

Nu är ju problemet med Pappers finansiering städat under mattan i och med att konceptet förändras, enorma summor fondpengar pumpas in och tidningen och den nya webbsajten peppar.fi ska vara lönsam om fem år. Right.

De obegripliga mängder finlandssvenska fondpengar som finns tillgängliga gör kulturverksamheten i Svenskfinland till nånting virtuellt. Ingenting är på riktigt, misslyckas man så finns det alltid mera pengar. I och med att pengarna investeras via fonder finns det ingen finansiär som har ett personligt intresse av kulturinvesteringarnas resultat. Vi bor i Mumindalen, det är alltid sommar, pengarna växer på hög men mumintrollen blir allt färre. Det sista trollet släcker ljuset.

6 kommentarer:

Nicke sa...

Amen.

Peppe sa...

Äsch, säg som det är. Du fick sparken för dåligt uppförande.

Thomas sa...

mera dåligt uppförande i svenskfinland! :)
Du kunde gärna ersätta Roger "The Magma" Broo

TN sa...

Efter att nyligen ha jobbat för en aktör som närmast kan beskrivas som finlandssvenska konspirationens webbdepartement (istället för att ta Mandomsprovet/lära sig acceptera statliga auktoritetens onödiga, spetsiga akterundersökningar/springande i skogen/leka Krig För 70 År Sedan, ni vet vad jag menar) måste jag säga att mina egna iaktagelser i viss mån stämmer med vad som konstateras här.

Mitt perspektiv är en halvoutsiders, har sett och hört antydningar, läst mellan raderna utan att vara införstådd i ekonomiska aspekter. Min tolkning att det finns terapengar, men att prioteringarna är konstiga. Istället för att välja ut nåt vettigt slängs det resurser på att upprepa underfinansierat nonsens, vilket dock kan motiveras väl med att det är snuskigt att kasta pengar på saker med osäker framgång.

Peka finger saknar jag kompetens för, alla berörda har säkert de bästa av avsikter, men situationen är bisarr och paradoxpinad. Att applicera mentala cancern som äter oss alla inifrån, dvs. marknadsekonomiska ideal på kulturproduktion är bara fel. Samtidigt leder marknadslösa oaser eller vakumbubblor i dagens stinkande ekonomiska tillvaro till märkliga och frustrerande sidoeffekter.

För övrigt borde någon så snabbt som möjligt ta sig till Ficora och plocka åt sig domännamnet smegma.fi samt se till att HTTP-förfrågningar mot domänet leder till en liten 301-ompekning mot... kan ni gissa vart?

Ylva sa...

Du har tydligen retat upp folk som läst din jesus-strip. Stackars Peppe blir hotad... Jag tycker det verkar ganska harmlöst. Får man inte skämta om Jesus?

Mats sa...

Bäste Basse (o Peppe, o alla andra)!

Det är synd att du slutar, även om jag förstår varför. 50€ till en freelancer för ett alster är som en hård spark i skrevet! Som tur kan man antagligen hitta dina fina konstalster någon annanstans! :-)

Vad som gäller annonsförsäljningen av Papper så skulle man kunna skriva en hel TV-såpa om saken. Fast det känner du säkert till!?! Det är ju som du säger: "En gratistidning är i främsta hand en affärsverksamhet som ska göra vinst genom annonser". Det är det som det nya förtaget vill få till stånd men tyvärr med, i mitt tycke, helt fel vinkling.

Tidningen Papper har etablerat sig och sakta men säkert fått en trogen läsarskara som sakteligen växer till sig. Läsare såväl unga som gamla, finskspråkiga som svenskspråkiga läser tidningen för dess innehåll. Dessa läsare är dessutom mycket trogna och därför ur en annonsörs synvinkel verkligen intressanta. Eller hur? Vad är då Papper i mitt tycke? Jag har tidigare använt följande uttryck för att försöka beskriva vad papper är:
”Papper har profilerat sig som en urban tidning för den tänkande individen! ”
”Papper skriver för fördomsfria läsare som är öppna, nyfikna, har ett sinne för humor!”
”Papper är ett kritiskt granskande media men trots det en inspirationskälla och en nära vän!”

Allt det här tänkandet kommer nu i och med det nya företaget att raseras. Nu skall Papper omvandlas till en högkommersiell produkt för alla finlandssvenska ungdomar! Hör jag alla ropa ”Kuriren – men för unga”? Troligen. För det är det blir av tidningen. Det nya företaget inser inte att Pappers storhet ligger i att INTE VARA FÖR ALLA.

Annonsförsäljningen, som undertecknad, själv varit delaktig i försökte sälja annonser med traditionella mått som delningsmängder etc. utan att inse vari Papper styrka ligger. Syndade även själv och gjorde på samma sätt. KSF medias sätt att hantera försäljningen i stort av tidningen kan även diskuteras. Jag förstår dock deras prioriteringar. Husis är ju den som hämtar in de stora fyrken, inte lilla Papper.

Insikten om att Papper borde säljas på annat sätt kom tyvärr för mig försent och jag kan nu inte mera påverka det. Jag har erbjudit mina idéer och tankar till det nya företaget men det verkar som interna tvister om vem som skall sköta vad, hindrar en effektiv försäljning som i sin tur leder till att Papper inte blir lönsam inom fem månader som Peppe konstaterade på i sin blogg!

Så medan tanterna (inte du Peppe – du e ingen tant) o farbröderna kinar om vem som skall göra vad så går Papper sakta men säkert mot en allt för tidig död!

Vilket är verkligen synd! Vårt lilla kalla land här i norr behöver Pappers värme, vi behöver Peppes härliga skrifter, Karins modereportage och alla andras finurliga, roliga, tänkvärda inlägg!